tisdag 30 april 2013

Aaaaaah Zanzibar!!!

Palmer, blommande trad, gront och frodigt, milslanga vita sandstrander, turkosblatt vatten, tropisk varme,  bungalowliknande arkitektur med palmbladstak, lagsasong, lugnt, glest med folk, juicedrinkar och harliga bad. Vad mer kan man begara?
En stor kontrast fran det myllrande, folktata Kenya med avgaser, trakolsos, skrap, fattigdom och hets, men Kenya var harligt anda. Mitt Kenyaprojekt ar saledes avslutat och nu har Tanzania tagit vid. Darmed avslutar jag Kenyabloggen och hoppas Ni som last har haft noje av att hanga med pa resan.
Hakuna Matata!!

lördag 27 april 2013

Lordag och dags att avsluta projektet.

...men forst lite mer kuriosa:
Idag kom en daglonare for att stada lite hemma hos Nancy och framforallt tvatta klader. Allt tvattas for hand ute i kallt vatten. Hur det blir rent forstar jag inte men rent blir det, aven om det mesta tvattmedlet sakert finns kvar. Det ar ont om vatten och skoljning ar ingen prio. Jag lamnar ocksa lite tvatt, hon behover ju tjana en slant. Men underklader ar det helt tabu att lata nagon annan handskas med. Man blir annars valdigt skitig har, det yr ju om gruset hela tiden.

Nancy som jag bor hos nu tillhor en av dom fa som bara har akta har i sin langa svans med smaflator. Hon har sparat i fem ar. Nagon sa att haret ar det viktigaste uttrycksmedlet for en kvinna. Och frisyrerna ar oandliga och fantasifulla, oftast med peruk eller inflatat loshar. Oljan som sen smetas ovanpa sags lukta illa om det blir blott sa nar det borjar regna satter alla kvinnor pa sig en duschmossa i plast. Det ser skojigt ut.

Efter fyra veckor har sa borjar man bli ratt bra pa att "traffa halet" pa "hal i marken-toa". Jag som har ont i knaet far ju dessutom "sikta fran hogre hojd", haha.

Alla har har mobiltelefon tycks det (ja, kanske inte i varsta slummen). Dom ar billiga men linjerna ar knastriga och det ar mycket skrikande men det funkar.

Nar dom fragar efter passet pa vaxlingskontoren kan man lamna fram ett papper lite vad som helst om det har ett namn pa, bara dom skoter sin uppgift att be om det och far ngt namn att skriva.

Malaria insjuknar folk i lite da och da trots att jag nastan inte sett nagra myggor. De flesta har myggnat men inte alla. Man kan ta en intensivkur med piller om man har rad att kopa dom. Annars tror man mycket pa att att ata val som hjalp som sjukdomar, och anvanda orter.

Man tror stenhart pa manlig omskarelse som ett skydd mot HIV. Alla stammar utom en (Luo, som ar den stam som president Obama harstammar fran) praktiserar manlig omskarelse. Nagon i projektet googlade och fick fram att manlig omskarelse minskar risken for spridning av HIV med 60%.

Idag avslutas projektet. Vi ska ha en fest senare, vet inte riktigt vad det innebar men vi ska ta med ngn mat fran vara lander. Det blir artsoppa for min del, jag har lagt artor i blot igar och har mer senap och timjan. Har en burk ansjovis och tankte gora Jansson men det finns inga ugnar sa jag avstar. Dom far val roa sig med att blanda ansjovis i ngt annat.

Imorgon aker jag till Nairobi och sen vidare till Zanzibar. Jag vet inget om internetmojligheter framover. Som vanligt galler saledes att den som kollar far se...........
Ha det gott alla!!!

Fredag, sista dagen pa jobbet

Rensar min packning och lamnar bl a tva oar skor, medicin mm fvb till gaturbarnen. Koper kakor, muffins mm och samlar ihop lite smaprylar till arbetskamraterna, plataskar med mintkarameller till Veronika och Veronika, ett overblivet paskagg med Ahlgrens bilar till Josephs dotter etc. Jag tankte halla ett litet tal i em och sammanfatta vad arbetsplatsen betytt for mig den senaste manaden. Har med en lityen svensk flagga i tra pa flaggstang som kan fa pryda kontoret.

Pa vag till jobbet var det packat varre i matatun. I vanlig ordning slar jag huvudet i taket flera ganger och spracker annu en harklamma. I Matatun fore osss forsoker dom lasta in mer an vad som ar mojligt. En sista resvaska far inte plats. Den slangs upp pa taket och far ligga dar och skumpa utan faste, takracker eller kanter. Undrar hur lange den lag kvar. Jag tror jag ska packa allt viktigt i min lilla ryggsack, man vet ju aldrig var vaskan hamnar pa sondag nar jag ska aka till Nairobi.

Senare:
I dag har jag sett i verkligehten hur det kan ga till nar en av teamtes alla grupper startas. Vi akte tva timmar norrut i pickupen till ett samhalle for att traffa ngn kvinna som Basil tidigare varit i kontakt med och som skulle hjalpa honom att rekrytera prostituerade i samhallet for uppstart av en grupp dar. Syftet med grupperna ar att kunna visa pa alternativ och stotta dessa fattiga kvinnor till hopp om att det finns alternativ sysselsattning och stod. Prostitutionen ar sa omfattande och det are verkligen kvinnor i alla aldrar.
Vi lyckades inte fa tag pa kvinnan. Da stoppade Basil helt emkelt en kvinna, vem som heslt, pa vagen och berattade om sin verksamhet. Kvinnan berattde att hon var gift och att hon aldrig haft problem med overgrepp eller vald fran sin man men hon kande flera kvinnor som forsorjde sig pa att prostituera sig. Basil bad henne prata med dom och samla dom pa tisdag da han skulle komma tillbaka for information om att starta en grupp for stod till alternativ syssla. Sa sprids ryktet vidare och det gar ofta fort att rekrytera folk till grupper. Alternativ och stod ar mkt valkommet, att leva som prostituerad innebar ingen dans pa rosor, bara en knaper nodlosning ekonomiskt. En ny grupp registreras, alla gruppsammankomster maste registreras enligt lag, det ar inte helt fritt detta land fran kontroll och censur. En socialarbetare tar vid for information, ideer och alternativ syssla, gruppterapeutiska samtal, stod mm och nar gruppen ar etablerad med ngn ansvarig och klarar sig sjalv sa blir det en sjalvhjalpsgrupp.

Det var en hysteriskt rorig dag idag, sista dagen pa jobbet, med manga spontana besok, grupper och allt som skulle goras som vi inte hunnit med. Masterstudenten var tillbaka och hade samlat 28 kvinnor som utsatts for vald i relationen, i huset for sitt forskningsprojekt. Hon ville att jag skulle filma aven nasta fokusgrupp men jag hade inte tid idag.

I slutet av dagen bjod jag pa fika, lask och polkagriskarameller och kakorna. Nagra lask sag jag forsvinna ner i handvaskorna. Det ar tufft att vara fattig och man far val ta alla chanser som bjudes. Flaggan gjorde succe och fran Mr Basil fick jag ett fint betyg/rekommendationsbrev avseende mitt arbete har i teamet den senaste manaden. Jag fick ocksa en organisationsskiss over katolksa kyrkans alla projekt. Tjusigt. Tank om jag hade fatt den forsta dagen i stallet, da hade jag fattat mycket mer sista manaden.

Lite kuriosa:
Det ar inte manga jordbruksmaskiner jag sett den sista manaden, jag kan rakna dom pa ena handens fingrar, men idag nar vi korde norrut sag jag for forsta gangen nagot som liknande en skordetroska.

Det ar nu efter en manad lie lattare att ga over vagen aven om det ar laskigt varre an med alla olika fordon i olika hastigheter och vanstertrafiken. Vilket hall ska man nu titta at, och vilket hall kommer dom att vaja at?

Massajerna som saljer smycken langs med Kenyatta Avenue har nu lart sig namnen pa oss och ropar efter oss. Det ar inte sa manga musungos, vita manniskor, har i stan trots att den ar stor och de flesta volontarer m
fl ror sig runt Merica Hotell efter jobbet for att duscha och anvanda internet.

Olen ar god, Den heter Tusker och kostar oftast 13-16 kr vilket ar mycket, nastan som en hel middag.

Bjuder man nagon sa tar dom ofta det dyraste pa matsedeln. Ja, varfor int5e ta chansen. Det ar tufft att vara fattigt och livet ar ju inte rattvist.

Man vill garna ha hit fler musungos och volontarer. Det ar oftast volontarerna som far sta for aktiviteterna pa institutioner, barnhem etc. Personalen sysslar mer med overvakning och forvaring. Praktikanter ran socionomutbildning i Europa ar ocksa populara och mycket valkomna. CDN far ibland praktikanter fran Tyskland som stannar 5 manader men skulle garna ta emot socionompraktikanter fran Sverige. Ett stort barnhem jag besokt hade avtal med ett Universitet i Norge och tog en grupp praktikanter varje termin (har jag redan skrivit om detta kanske, jag hinner aldrig lasa vad jag redan skrivit.)

Mer kuriosa imorgon.....

onsdag 24 april 2013

Matatus, bistandsproblem och risken att bli ranad

Sa rullar arbetsveckan pa. Igar kom Turid fran Norge till mig pa jobbet. Hon hade inget att gora pa Probation Office (overs: "skyddskonsulenten"). Vi fortsatte vara intressanta diskussioner om bistand. Det ar inte latt att veta vad man ska gora om man vill sponsra ngnstans. Jag var haromveckan pa det bedrovligaste stallet jag sett, vilket jag nog redan skrivit om. Ett center for overgivna pojkar som drivs av kommunen/staten. Dom hade typ ingenting och man skulle vilja kopa atminstone madrasser till vaningssangarna i stal. Men sa kommer vi att prata om ifall man verkligen ska sponsra center som drivs av regering/kommun? Dom borde val fa kla skott for sin egen verksamhet. Samtidigt kan ju inte gatubarnen ra for var dom hamnar. Det ar inte latt med bistand och behoven ar oandliga. Sa det blir verkligen absurt med valloftet om laptops.
Matatus ar minibussarna som man tar sig fram met langre strackor. Det ar en alltmer pafrestande upplevelse att ta sig fram med dessa aven om det ar billigatse fardsattet, ja forutom cykel. Dom ar sa fullpackade och risken att bli rand i dom ar st5or. Och nar det regnar vilket det gor varenda dag sa blir folk hysteriska i trangseln. Beatriz fran Spanien har rakat illa ut tva ganger. I forra veckan snodde nan hennes mobiltelefon ur ytterfacket i vaskan, i minibussen. Hon upptackte det och faktade till sa telefonen flog overt hela bussen och skrek. Folk ingrep och kastade ut mannen ur bussen och hon fick sin telefon tillbaka. men igar blev hon av med sin vaska nar hon vande ryggen till pa en restaurang. Med pengar, kreditkort, glasogon, anteckningar mm sa hon ar inte sa glad. Vi lanar henne pengar sa det ordnare sig men man blir varse att man inte ska tappa koncentrationen. Det ar raiktigt otackt vid skymningen och efter kl sex ska man inte vara i stan och helst inte ute.
Hemma ar det hog mur runt huset och staport med stora reglar och hanglsas. Det ar tjocka galler for alla fonster och staldorr som lases med reglar och stora hanglas. Nar strommen gar tander man stearingljus, droppar lite stearin pa stengolvet och staller ljuset dar. Ibland hanger et klader over en stol farligt nara. Det galler att inte tanka for mycket. Jag kom pa mig sjalv att tanka pa vad som skulle handa om det borjade brinna inne. Man skulle vara chanslos. Var finns alla nycklar till alla hanglas? Man skulle inte ha en chans att komma ut.....bast att inte tanka for mycket.
Idag var jag pa en statlig myndighet for genusfragor och stod till funktionshindrade. Det lat battre an vantat allt dom berattade, men tyvarr vet jag ju att det ar skillnad mellan teori och praktik. Det gar att soka ett statligt underhall om man har ett handikapp och ar utan forsorjning eller slaktingar med pengar. Understodet ar pa 2000 shillings per manad, c:a 160:- och man kan hyra ett rum for 500, dvs 40:-. Men det ar inte manga som kanner till att detta stod finns sa det ar inte sa manga ansokningar de hanterar.

Idag ar det onsdag och vart projekt skulle egentligen sluta nasta tisdag. Men eftersom en projektdeltagare aker hem pa sondag sa har det beslutats att avslutad projektet denna helgen. Nar vi fick veta detta sa bad vi o0m lite ledigt fran jobbet och flyttade vi var safari till forra veckan vilket innebar att vart arbete har har komprimerats avsevart och ar over pa sondag. Saledes nastan en vecka extra utan planering. Mitt flyg hem gar nasta lordag. Vad gora da? Jag har bestamt mig for att forsoka aka till Zanzibar. Det ar ju hogst sannolikt once in a lifetime att vara i denna situation. Jag har ocksa raknat ut att det maste ha varit i april 1953 som mina foraldrar akte Afrika runt och tog en bat fran Mombasa till Zanzibar. Saledes aker jag dit sjalv exakt 60 ar senare......

I mandags kvall var jag ute pa nan krog med kvinnan jag bor hos och hennes kompisar. Det blev en ganska blot tillstallningar, hon dricker en del, och bara gin. Det sags att gin ar valdigt populart har och att forebliden ar engelska drottningmodern. Jag har nu ocksa hort att Margaret ar ett sa vanligt namn pga drottningens syster. Ja Elizabeth ar foralldel ocksa vanligt. Och engelska skolsystemet vill man garna ha sina barn i nar man valjer boardingschools. Det ar vfanligt att skicka sina barn pa boardingschool fran c:a 10 ars alder om man kan betala men det ar inte sa dyrt. Det anses bra for barnen att vaxa upp sa. Man ar mkt inspirerad av sin forna kolonialmakt och jag har hittils inte hort nagon namna nagot negativt om kolonisatoren.
Nu ar dom andra klara vid internet och vi ska ga och fika. Ty det regnar faktiskt inte for vanlighetens skull.....
Pa aterhorande!


måndag 22 april 2013

Safari

Jag har varit pa Safari!!! Det var saaaa fantastiskt och jag rekommenderar det till alla. Tyvarr kan dom konsten att ta ut pengar nar man ska in i nationalparkerna vilket betyder att Kenyanerna sjalva ofta inte varit dar.
Resan till Masai Mara, norra delen av Serengeti, tog hela dagen, fran tidigt morgon till sen eftermiddag. Dom sista tre timmarna gick i langsamt tempo, efter att vi hade lamnat sista samhallet och bara hade sma skumpiga grusvagar framfor oss langt ut i vildmarken. Vi var 9 i en safariminibuss, en san som man kan lyfta taket pa och sta upp i. Vi var i Masai Mara i tre dagar och akte runt bland djuren. For mellan Kenya och Tanzania kors och tvars efter hand som tipsen kom om var de sallsynta djuren setts. Det finns hur mycket gasaller, gnuer och olika sorters antiloper som helst. De som ar svarare att hitta ar sa klart lejon, leopard, noshorning, flodhast, bufflar, cheetah, elefanter mm. Vi lyckades fa se allt utom leopard. Mina favoriter ar utan tvekan girafferna, majestatiska, stiliga, sota och haftiga. Vacker pals, hallning och gang. Och helt galen kroppsbyggnad. Hur blev det sa? Aaaaaaaaah jag alskar girafferna. Manga manga sag vi.
Har kommer en lista pa djur vi sag, den ar pa blandad engelska och svenska och en del duktigt felstavat eftersom jag inte kanner till djuren:
Struts, impala,Gnu, heartbeest, topi, Thomson Gazelle, Buffalo, zebra, Giraff, lejon, jarkal, Secretary Bird, elefant, wildbeest, warthog,Giant gazelle, elaud, black bellied bustard, kobra, cheetah, velvet monkey, vultures, baboon, paradise flyctcher, striped swallow, superstrakling, lil arc chested rolle bird, tortise, flodhast, krokodil, shine, olik dik, guinea foul, oan roller odla. Och sa massor av faglar i fargglada farger, stora och sma.
Lejonen var bara nagra meter ifran oss och elefant kanske 10 m. Haftigt!!!!
Vi bodde pa en camp, i stora talt som man kunde sta rak i och som hade sangar. Forsta kvallen glomde vi dra igen dragkedjan 100% och nar vi kom tillbaka hade aporna varit darinne och levt rovare, vant upp och ner pa allt och snaskat i sig allt som gick att ata. Bl a min valinpackade macka med bruna bonor i. Vi fick sen hora att veckan innan hade dom plockat med sig en planbok fran ett talt men slangt den pa andra sidan campen, den smakade inte gott.

En kvall gick vi till en massaj-by i narheten. Det finns manga av dom har nere, det ar ju massajomrade. Har har livet statt stilla helt och man bibehaller sina gamla traditionella levnadsvanor. Dom klars sig traditionell i haftskynke och ett fargglatt tyg slangt over axeln ofta knutet i nacken. Ofta rodorange farg. Var familj har sitt tyg. Samt den tillhorande vandringsstaven att mota djuren med och balte med macheteliknande kniv och klubba. Otroligt att tiden statt stilla och denna klan lever som forr. Vi blev mkt val mottagna i byn och dom berattade om sitt liv och svarade pa alla fragor. Det fanns nagra som pratade engelska. I byn bodde 160 personer uppdelade pa 10 familjer men alla ar beslaktade pga polygami sa man far soka sig sina fruar fran andra byar. Forsta frun valjer foraldrarna ut. Vill man sen ha fler fruar sa kostar en fru 10 kor. Saledes ju fler kor man har ju fler fruar kan man ha.Varje fru bor med sina barn i ett hus som hon sjalv har byggt. Mannen ambulerar. Ett hus ar c:a 1,80 (min uppsakttning) hogt med platt tak. Vaggarna bestar av lika langa pinnar som stuckits ner i jorden. Sen tacker man med torkad godsel och vaver in fler pinnar pa tvaren och langden. Taket bestar likasa av torkad godsel. Det ar vattentatt mot regn. Dorroppningen ar mkt smal och lag sa inga djur kan komma in. Inga fonster, bara nagra kaffefatsstora runda hal som slapper in lite lite ljus. Inuti finns eldstad och flera rum som avgransas av pinnar, aven ett rum for en ko men jag missade varfor. Nar man kommer in i huset ser man inget pa nagra minuter tills ogonen vant sig vid morkret. Roken och syrebristen vande jag mig aldrig vid. Inte heller hettan. Sa oerhort primintivt. I byn fanns inget vatten, man hamtade i en back i narheten. Massajerna dricker mjolk och blod och ater kott. Man koper ocksa majs men odlar och ater inga gronsaker. Man har massor av djur, kor, far och getter. Husen ligger i en ring. Pa natten foser man in alla djuren i mitten till skydd fran de vilda djuren. De mindre, getterna och killingarna, har man en separat liten hage for darinne. Hela den stora innergarden ar saledes en enda stor godselstad och man traskar dunt i denna godsel. Massajerna bor i byn i 9 ar, sa lange haller den mot termiter. Sen byger kvinnorna en ny by som man bor i i 9 ar. Numera flyttar man inte sa langt eftersom man har en skola i narheten till barnen.
Nar vi var dar sa visade mannen oss en valkommen-dans som gick ut pa att det hoppade fram pa led samtidigt som de utstotte underliga lite groteska laten. Da och da hoppade nagon fram o solohoppade rakt upp och ner jamfota sa hogt de kunde. Detta har jag last om och dom gjorde faktiskt sa!!
I byn finns en chief som bestammer och medlar. Det finns ocksa en medicinman. Oerhort primitivt. Men jag spanade in en kvinna som minsann hade en mobiltelefon hangande i ett band om halsen. Enligt traditionen ska en massajman doda ett lejon for att anses vara en vuxen man som far gifta sig. Jag fragade om detta och da sa dom att dom numera gar ut c:a 20 st och dodar ett lejon. Med kniv. Hmmmmm....ska man tro pa att detta fortfarande sker? Och de vilda djuren som ar sa starkt skyddade numera. Det sags att det ar ok att doda en manniska som dodar ett skyddat djur.

Jag maste skriva ngt om gnuerna. Dom ar ena fula rackare som ser ut att komma fran en annan tidsalder. Man sager att dom gnuer som finns har i norra Serengeti nu ar dom som kommit lite pa villovagar. Och anda finns det massor, det bara kryllar av dom. Men dom stora massorna, c:a 5 miljoner, dom ar nu soderover i Tanzania, och kommer norrut vid den stora migrationen som alla talar om i juni eller juli. Dom ar sa manga att dom maste byta betesmarker. Da ar det mycket turister har pa safari. Nu var det mest kineser pa safari.

Men ojojoj sa mycket vilda djur det finns. Vackra, maktiga och fria.

Lake Boringo, nagra timmar norr om Nakuru.

I torsdags fick jag folja med nar nagra ur teamet skulle aka norrover pa nagra klientbesok. Deras upptagningsomrade ar mycket stort. Pa nagot satt kanns det lite markligt att lagga en hel dag och kora flera timmar for att gora nagra fa hembesok nar det kryllar av hjalpbehov pa hemmaplan, men effektivitet ar kanske inte den batsa grenen har. Sen ville Mr Basil garna att jag skulle fa se sa mycket som mojligt, han ar verkligen omtanksam. Lake Boringo ar en av de storsta sjoarna. Pa vagen dit andrade sig landskapet markant. Vi passerade ekvatorn soderifran och det blev attl torrare och varmare. Nordvastra Kenya ar ganska bergigt pa bada sidor om Rift Valley som stracker sig fran Egypten till Sydafrika. Vackert. Men i detta landet har jordbruket inte utvecklats, utsade ar dyrt sager man och fordelningen av mark en het politisk fraga. Annu har inga jordbruksmaskiner setts till och inte speciellt mycket ar uppodlat, av denna rika jord. Kor, getter och far kryllar det dock av. Vi halsade pa lite kvinnor har och dar. Former Commersial sexworkers som dom kallar dom, dvs f.d. prostituerade. De har plockats in i olika grupper och fatt hjalp med att starta nagot litet eget for att komma bort fran gatan. En liten butik eller ett stand, en lite hydda dar man lart sig sy klader eller ngt annat. Beslken fran teamet verkar funka som en bekraftelse pa att man tanker pa dom och foljer dom. Vi besokte ocksa en kvinna som bodde langt ute i buschen i en lerhydda. Man hade for nagra ar sedan fatt tips om enna kvinna. Hon kunde inte ga trots att hon var under 40. Nagra sjukdomar kunde inte forklara detta utan Mr Basil pastod att han trodde det fanns ngn psyksik orsak, hon hade lamnats av sin man och farit mkt illa. Han hade gett henne ett par kryckor och en liten hacka. men inte pengar. Hon sitter nu utanfor sin hydda och slar sonder smasten till annu mindre stenar med sin hacka. Hogarna med smasten sljer hon sen till byggnadsmaterial till ett hotellbygge nere vid sjon. Dom sager att kvinnan fatt tillbaka sin livsgnista. Dom bruklar halsa pa henne en gang i manden dar hon sitter med sin hacka pa marken utanfor sin hydda. Hon blev stralande glad nar vi kom och innan vi akte hade det dykt upp ett 20-tal andra personer bakom buskar och kaktusar for att se vem som kom pa besok. Mr Basil pratar mkt om att ge folk ngt som ger dom mening, som far dom att vilja kampa och ta tag i nagot. Men inget som passiviserar.
Pa vagen hem stannade vi bade har och dar och lastade bilen full med gronsaker och meloner, det ar mycket billigt langt har uppe. T om med en levande hona till Mr Basil lastades in i baksatet. Den skrek som en galning nar jag tog ett foto pa en med blixt. Da skulle den bara veta att blixten var inget mot vad som vantade den hemma hos Mr Basil senare pa kvallen.
Pa vagen soderover blev vi stoppade av en massa folk runt en bil som gatt sonder. I bilen satt en hoggravid kvinna och de var pa vag till sjukhus i nasta stad. Vi fick lasta in henne ocksa och tva kvinnor som ledsagade henne fick aka pa flaket till nasta stad som lag nagra mil bort. Hon lovade att knipa och inte foda i bilen och hon holl sitt lofte.

Onsdag

Hej igen. Hur kan jag skriva om maten utan att namna ugali, denna forhatliga, alskade och fruktade ugali. Kenyas stolthet. Gjord pa majsmjol och vatten som kan steker i en rostfri balja medan man joxar runt den med en speciell traslev. Nagra kallar det brod, nagra kallar det majsgrot, jag skulle kalla det agot mitt emellan men synnerligen dodbakat. Smakar absolut ingenting och det kanske ar det varsta av allt. Men kenyanerna ar mkt stolta over sina ugali och ater den jamt, samtidigt som de tycks val medvetena om att utlanningar inte kan ata det, man blir knappt foreslagen att ata det. Dessutom glomde jag spenaten som natsan alltid finns med. I min forsta familj odl;ade man den sjalv. Gott gott och nyttigt.
Nu till onsdagens ovningar (jag ligger lite efter och kan inte skriva om allt sa det blir lite nerhugg har och dar).
Nunnan Margaret (dom heter ju alla det har)  som ar i "stora huset" ar den som bondar bast med socialarbetarna pa Catholic Dioce of Nakuru. Hon ringer om undrar om jag ar inne och varfor vi inte setts mer sen vi halsade forsta dagen. Mr Basil slapper allt han har for handerna inkl det samtal som pagar med en klient, for nu ar vi kallade till nunnan Margaret. Mr Basil har stor respekt for alla i "stora huset" trots att han ar chef och samordnare for socialarbetarna. Kan det mojligen ha att gora med det standigt stora behovet av finanasiering av allt som utgar ran socialarbetarteamet? Nunnan ar ganska haftig. Hon moblerar genast om i rummet nar vi kommer, sager att hon ar nobodys chef och vill inte ta emot besokare pa sin skrivbordsstol utan ska bara in likadan stol som besoksstolen sa vi kan sitta i ring pa samma niva och prata. Hon vill hora allt om aktuella sociala projekt. Hennes nunnedrakt och huvudbonad ar skirt ljust lila och det ar valdigt vackert mot hennes morka hy. Men hon berattar att hennes kladsel och krucifix kan vara avskrackande och makera avstand nar hon besoker sociala projekt. Sa da brukar hon sla ett tyg, en leso, runt hofterna och huvudet sa hon mer liknar de kvinnor hon moter. De fargglada afrikanska tygerna som kvinnor virar in sig i som en langkjol med knyte runt huvudet ar nagot som bares av de arbetande for att skydda de vanliga kladerna under.
Tillbaka pa kontoret igen ska jag presenteras for en professor, disputerad, fran Egertonuniversitete som undfervisar i psykologi och ansvarar for kontoret for student welfare. Han undervisar bl a om DSM 1V och psykologiska tester. Detta ar det narmsta jag hittills kommit mitt jobb hemma. Mental health ar inget man pratar om har annars. Synd att denna tillfallighet dok upp just nu8 och inte tidigare. Pa Egerton har jag ju redan varit och hans studenter har dessutom lov nu. Men jag far hans kort och ar valkommen att hora av mig for besok, om nu tid gives.

Pa kontoret sitter en kvinna som har underlivsproblem, har ont och har haft det mkt lange, problem i flera ar. Av beskrivningen forstar jag att hon varit pa ett privatsjukhus och fatt konstaterat atminstone cellforandringar. Nu ska man undersoka vidare och hon ska remitteras till a publiv hospital pga kostnaden. Ev har man flaggat for operation. Hon har svart att ga pga smartor. Bekymret ar pengarna. Hon har skolavgifter for barn att betala och ett av barnen har hon redan skickat ut pa gatan som gatubarn for att tigga. Jag far ater fragor av medicinsk art och jag ar noga med att tala om att jag inte ar nagon medicinare men jag berattr ocksa lite av vad jag vet om cellforandringar, aggstocksproblemm mm och uppmanar kvinnar och ta provsvaren pa allvar och forska skaffa pengar till operation om sadan rekommenderas. Teamet beslutar att ga in och hjalpa denna kvinna, i forsta hand avlasta med barnens skolgang och fa bort grabben fran gatan genom att plocka in honom i ett av projekten.Pengar till vard for henne sjalv far hon soka fran annat hall men hon far lite tips fran teamet.

Pa morgonen har Joseph och jag haft ett intressant snack igen. Han fragade om terapeutiska behandlingsmetoder i Sverige. Det hela slutade med att jag gick igenom genogram och ntverkskarta med honom och han ritade och berattade om hur han gor familjetrad sasom han lart sig i sin utbildning. Det ar roligt att prata med Jospeh, han har kunskaper och ett systemiskt tankesatt. Joseph har jobbat i teamet i fem ar, ar gift och har en fyraarig dotter.

Efter lunch aker vi ut med bilen, forst till ett stort bageri utanfor stan som drivs av indier. Indierna var har tidigt i Kenya, hitplockade av britterna som arbetskraft i samband med vag- och jarnvagsbyggen under kolonialtiden. Dom sags ha haft nodvandiga kunskaper vilket afrikanerna saknade. Indierna har ager manga av dom sma butikerna i stan, manga ar framgangsrika affarsman och dom bor i fina hus i valbargade omraden bakom hoga murar. John hade skrivit ett valformulerat brev till fabriksledningen med vadjan om att fa hamta brod med skonhetsfel som inte gar att salja, for att fordela pa barnhemm mm. Han hade tidigare fatt 30 limpor brod i veckan och bad nu om 50. Darfeter lamndade vi en sack kol hemma hos nagon, man eldar mkt med kol i samband med matlagningen. Man har en eldstad pa fotter dar man lagger kolen och i koken finns en eldplats med rokgang i ett horn. Pa gloden varmer man vatten, kokar kott mm. En del har dessutom en gasspis men gas ar dyrt och den anvands sallan.
Darefter akte vi ut i ett fattigt (ja allt ar fattigt har men det finns mer eller mindre) omdarde dar vi varit  tidigare och dar CDN driver en skola och en kyrka. Dar lamnade vi nagra sakcar med klader som kyrkan samlat i under pasken. Man far lite klader fran andra lander men mest internt. Det finns oxa manga second hand stand langs med gatorna. Ja aven nya klader blir egentligen second hand efter att ha hangt pa galgar i det skitiga dammet langs vagarna.

Jag fragade kvinnan jag bor hos om gemene man i Kenya tror pa skapelseberattelsen eller naturvetenskapen. Hon bar ju en ensamstaende fetsande kvinna som dricker en del och gar inte i kyrkan sa ofta. Men svaret var omedelbart skapelseberattelsen, allt annat ar otankbart.

Igar morse kom vi i9nte ivag hemifran, vi fick vanta tills elbolaget varit dar och installerat en ny matare. Nancy vagade inte ha frammande hantverkare i huset nar 12-ariga dottern var hemma. Barnvaldtakter okar dramatiskt sager hon, liksom incest. Dessa brott hamnar sallan i domstol, det ar val som hemma att bevisfragan ar svar. Dessutom gor man ofta upp ekonomiskt familjer emellan. Samtidigt doms folk till fangesle for smasaker. Turid var pa rattegang haromdagen och berattade om en man som domts till fangelse for att ha stulit tomater i grannens tradgard.

onsdag 17 april 2013

Maten

Jag undviker helst att ata kott har. Dels ar kott mkt dyrt och det finns ingen anledning att vardfamiljerna ska spendera pengar pa ngt man anda inte uppskattar. Men man har ju redan hunnit bli serverad det mesta. Sega hona till pask vilket ansags vara en oerhort festlighet aven om hon hade nagra ar pa nacken och knappt gick att tugga. Sen far man farkott, getkott och allt mojligt annat som man nog helst inte vill veta vad det ar. lever och inalvsmat ar ocksa vanligt. Vad djuren har atit, hur det hallits och hur kottet har hanterats vill man nog inte veta sa mkt om. Gronsaker ar bliigit sa varfor inte halla sig till det. I min forsta vardfamilj at vi mkt ris eller potatis av olika slag med sas av morotstarningar och artor kryddat ofta med koriander. Gott. Ibland ar det rora av sotpotatis med bonor i. Den billigaste maten ar den man serverar barnen pa barnhemmen, en blandning av bruna bonor och majskorn kokt ihop. Frukost tar man i en flygande flang. Theet bestar av vatten och mjolk som har kokats upp tillsammans, sen har man tillsatt the, ingefara och socker. Min forsta vardfamilj tog sockret efterat och det passade mig bra eftersom jag inte villeha socker. Och under tiden jag bodde dar sa slutade mamman i familjen ocksa med socker. Kan du sa kan jag tyckte hon och hon hade ratt sa stor rumpa sa det skadade sakert inte att plocka bort sockret. Vit formfranska, rostebrod, ar det staende brodet. Inte en fibrer sa langt ogat kan se men a andra sidan ar det fiberlosa ganska bra nar man vill fa stopp pa magen. Kaffe kan man fa ibland om man har tur och da ar det instant men starkt och gott om man tar dubbelt sa mkt som de sjalva tar.
Idag pa kontoret sa satt sekreteraren och laste i en tidning om ekologisk odling och jag tittade och vi borjade prata. Dar stod bland annat en artikel om hur asnorna varit sa daligt skotta av folk att de dragit pa sig smittsamma sjukdomar som sen sprider sig genom deras avforing och aven forgiftar marken via deras godsel. Asnorna bar pa tetanus och sprider denna smitta. Man forsoker nu fa folk att forsta att de maste skota sina djur ocksa for att undvika smittor.
Nu matse jag ga for vi ska strax aka till ett bageri som drives av nagra asiater och som varje vecka skanker brod till barnhemmen. Jag har haft stor tur med min arbetsplacering, jag far aka runt och vara med om sa mkt att jag hinner knappt med att sortera i huvudet.

tisdag 16 april 2013

Mandag 15 april

Pa morgonen traffade jag en grupp aldre kvinnor som kommer till CDN pa mandagarna for att aktivera sig. Teamet har startat gruppen. De ar 40 st, 38 kvainnor och 2 man, men idag kom bara tio st. Syftet har varit att skapa aktivitete for de som ar over 65 for att de inte ska isoleras hemma och forsoffas. PHos oss stadar de lite pa garden och i tradgarden och sa har de ett sparsystem aven de. Och sa satsar de en slant i veckan som man koper in kemikalier for. Av dessa gor man flytande tval och varje medlem far en liter flytande tval i en plastflaksa som de sedan saljer. Vinsten gar in i gruppens kassa som ar en trygghet for de som behover lana. Man besoker ocksa varandra om nagon blir sjuk. For vinsten och lite egna pengar sa gor man dessutom storkop och kan kopa sackar med ris och mjol vilket blir mycket billigare for medlemmarna. Jag traffade ocksa Veronika som ar nastan 100 ar gammal, hon vet inte riktigt sakert. Hon har haft ett sant orhange som du, klas, och nu ar det ett stort hal o orsnibben stort som en enkrona som man kan se rakt igenom. Hon var jattepigg och skakade hand flera ganger om med kraftfullt handslag, hon glomde va;l snabbt att hon redan halsat.
Senare kom en 20-arig flicka in pa kontoret. Jag hade sett henne utanfor huset under morgonen, hon hade val samlat mod for att komma in. Hon berattade sin historia under tarar men eftersom hon sa klart drog allt pa swahili sa var det inte mkt jag forstod, bara ett och annat ord pa engelska som ofta slangs in. Socialarbetaren som tog emot henne gick och hamtade Joseph, hon korde fast i samtalet. Normalt hade jag sjalvfallet gatt ut ur rummet men sa gor man inte har, bade den enja och den andra som inte har med saken att gora kan sitta kvar och lyssna. Joseph genomforde samtalet med henne pa ett jattefint satt, jag hade ju mojlighet att studera bade hans satt att placera sig i rummet, intonation, bekraftelse, alliansskapande mm aven om jag inte forstod vad de sa. Flickan var fran landet men jobbade i stan som piga i en familj dar kvinnan inte behandlade henne val. Hon skulle egentligen ha 100 shillings for hushallsarbetet och 100 shillings for att hon tog ansvar for affaren men fick bara halften. Sen fick hon bara ata matresterna som familjen lamnat pa sina tallrikar, Hon grat och sa att hon ville inte beratta for sin mamma eftersom hennes pappa dog for nagra manader sedan och mamman hade bara hennes hjalp. Josepgh foreslog att hon skulle komma tillbaka pa fredag och bjuda med sin mamma men det ville hon inte. Da foreslog han att hon skulle bjuda med sin aldre syster som ar gift med syfte att fa mer forstaelse for hemsituationen och hur han skulle kunna ga vidare med hennes situation. Vi pratade lange efterat, Joseph och jag, om terapeutiska samtal, om tekniker och metoder. Det visade sig att han jobbat mkt med councelling efter forra valets valdsamheter som ledde till massvaldtakter och manga fordrivningar fran hem.Han hade fatt utbildning i traumaterapi och det var givande att dela tankar och ideer. Jag sa att jag var imponerad av hans samtalsmetodik och ocksa hans perspektiv att utvidga och bjuda med natverket och hans blev glad och lite forlagen over mitt berom.
Sen kom en yngre kille in med ngt ekonomiskt problem for studier men han blev hanvisad att vanda sig ngn annanstans.

Pa eftermiddagen akte vi till ett hem for aldre. Dar bodde c:a 8 personer varav tva kvinnor, aldre som inte har nagra slaktingar som tar hand om dom. Alla hade vars ett rum och sen fanns ett gem,ensamt rum och sa kok. Utanfor fanns en fin liten tradgard dar gubbarna satt i skigtgan under traden och utanfor muren var det fin utsikt ut mot falten utanfor stan och upp mot bergen. Dom var sa glada gubbarna at mitt besok och at att fa bli fotograferade och jag visade dom bilderna i kameran och dom skrattade och slog sig for knana......men jag tror inte dom sag sa mycket egentligen. Har finns verkligen inte manga som har glasogon, det maste vara en otrolig lyx. Och inte sa manga som roker heller, det ar ocksa forbjudet natsan overallt, aven utomhus i stan.

Darfeter akte vi till ett kommunalt hem for pojkar som blivit overgivna av sina familjer, pojkar 12-18 ar gamla. Han var verkligen desperat denne man som forestod detta hem. Han hade flera huskroppar, betonghus, och han sa att han skulle kunnat plocka in flera hundra barn. Men han hade inga sangar och inga pengar till mat. I ett av husen fanns sju vaningssangar i stal och underfar halften av dem hade bitar av trasigt skumgunni som madrasser och nagra trasiga gamla filtar. I resten av sangarna fanns bara metallbotten. Han var fortvivlad for han hade tagit in 5 pojkar till idag, han kunder bara inte lamna dem pa gatan, men han hade inte plats for mer an max 14. Utanfor huset gick en ko bunden i ett rep. nagra europeer hade varit dar och de kopte en ko till hemmet. Men nu var kon havande ochg gav darfor ingen mjaolk och oron var stor over vad pojkarna skulle ata. En del av dom skulle tvingas sova ute pa graset som trots allt var mjukare an betinggolvet. Mannen var desperat och sa att han maste ta alla chanser att ta dit nagon vatserlanning sa fort han kan med hopp om att fa nagon kontakt som kan ge negaon form av bidrag. Det blev plotsligt helt omojligt att tanka sig att betala 80 dollars i entre til Lake Navasha Nationalpark. For 80 dollar kan dom fa manga madrasser och filtar.

Nagon berattade om svarigheterna att fa fart pa jordbruket eftersom utsade ar sa dyrt liksom verktyg. Har har jag hittills bara sett handhackor och det ar inte mycket pa landet som ar uppodlat. Det ar svart att forsta att det ska vara sa svart att fa fart pa odlande som kunde hjalpa sa mycket.

I huset dar jag bor nu dar lagas det inte mat. Kvinnan ar allergisk mot det mesta sager hon och dessutom gillar hon inte att laga mat. Hon ater lunch pa sitt jobb och ater varken frukost eller mjiddag. Sa jag kanner mig ganska till besvar men vad ska man gora.....

Tisdag 16 april.
Idag pa fm akte jag runt med John till tre skolor for att overlamna checkar med pengar till sponsring av olka barn som projektet tagit ansvar for skologangen for. Det var kul att fa se dessa skolor aven om barnen nu ar pa skoillov. Det var Highschools. Pa den sista skolan trfaade jag en socialarbetare som jobbade pa skolan. Hon berattade att hon jobbade mest med de flickor som belv gravida som tonaringar. Tonarsgraviditeter ar mycket vanligt. Man har mycket stora problem med sexuella overgrepp gentemot flickor och mycket incest. Dessa fall kommer mycket sallan till domstol pga stamtraditioner och mannen gar oftast helt fria.

Pa eftermiddagen tog Mr Basil med mig till ett barnhem i centrum som drivs av en NGO som han samarbetar med. Han slappte av mig dar for han behovde syssla med administratione, skriva rapporter resten av em. Han sager att det ar mycket svart att fa socialarbetarna att anstranga sig med sina egna rapporter och att han maste lagga sig i allt om nagot ska bli gjort. Pa barnhemmet tog foretsandaren runt mig. Pa barnhemmet fanns nu 150 barn men man har ansvar for over 500 barn varav en del kan vistas ibland hos slaktingar. Barnen ar oftast hittebarn som lamnats overgivna i diket eller pa gatan. En del barn overges pa sjukhyuset dar mamman smiter ivag utan barnet efter forlossningen. Barnhemmet var som sagt mycket stort och aldersindelat. Alla hade schyssta robusta vaningssangar med filtar. Tonarsflickorna hade lite mindre rum, kanske 12 i varje. De mindre barnen lag och sov i sina vaningssangar nar jag passerade. De hade en leksal med kaklat golv och dar tog alla av sig skorna nar de gick in. De minsta barnen hade en egen avdelning men dit tog man inte in nagra besokare. Jag sag en europeisk kvinna genom fonsterrutan, kanske en volontar eller nagon sjukvardskunnig fran nagon organisation.....

Det ar manga intryck. Det verkar finnas ett barnhem eller nagon institution i varje kvarter. Man vet aldrig vad som doljer sig bakom betongmurarna. Hjalpbehovet ar oandligt. Och befolkningen sa stor. Manga jag moter har forst satsat pa nagon annan kariar, studerat andra amnen men sa kant att det vill gora ngt meningsfullt for folket i stallet och agnar sig at socialt arbete. Det handlar sa mkt om primara basbehov har. Man satsar mkt pa skola och utbildning och de som inte klarar det teoretiska forsoker man ge nagon praktisk utbildning, frisor eller ngt. Man vet att om man inte ger dessa barn en ordentlig utbildning som ger forutsattningar for dem som hamnar de tillbaka pa gatan igen. I sammanhanget sa blir det ju da ganska absurt med president Kenyattas vallofte om gratis Laptops till alla barn. Eller hur?

Utflykt norrut

I lordags akte vi alla 12 mil norrut for att tiotta pa Thomson Falls, nagra stora vattenfall. Dom har sin historia sa klart, horde idag att man i historien akt dit for att tillbe vattenfallen i olika fragor. Har ocksa hort att det numera ar folk som aker hit for att kasta sig utfor i sjalvmordssyfte. Vattnet var alldeles rodbrunt likson jorden har. Jag vill minnas att jag lart mig nsan gang att det ar bauxiten i jorden som gor den rod. Mineralhaltigt ar det i alla fall. Kenya ar sa bordigt och aterigen nar man aker pa landsbygden sa har man svart att se att detta landet ska baheova vara sa fattigt. Jag var inbegripen i en diskussion om detta tidigare idag. Jag vet ju att markfragan ar en het politisk fraga dar de tva klaner som har makten och lagt beslag pa jorden. Nu finns ju dock en grundlag sen tva ar tillbaka dar det ocksa finns en landreform. Men finns det ingen vilja uppifran sa att den grundlag mest bara ord..... och den nyte vicepresidenten hort till dom som rostade emot grundlagen i folkomrostningen medan over 70 procent rostade for.
Efter vattenfallet akte vi till en restaurang for att ata och dar blossade en haftig diskussion upp i gruppen och med organisationens representanater om varfor man inte betalar vardfamiljerna vi bor i eftersom vi atrer frukost och middag hos dom. De flesta av oss handlar hem mat och betalar bade ditten och datten for familjemedlemmar, matkassen, harfrisorskan, sjukhusrakningen mm. Det faller sig liksom sa efter hand. Jag har hallit en lag profil i denna fragan eftersom jag vet att organisationen star till svars infor den internationella organisationen dar sdana principbelsut tas och ska foljas. Jag tror inte heller det ar var sak att driva detta pa plats. Mojligen kan man agera i sin nationella organsiation hemma igen men inte infektera projektet har. Dar ar lite laddad stamning och misstro, jag tror ocksa att vi i projektet ar ganska mentalt uttrottade vid det har laget. Det ar pafrestande att leva i fattigdom och misar nar man inte ar van och att hantera fragor kring detta hela tiden, alla vill ha hjalp och vi har ju inte obegransat med pengar med oss.

I sondgas efter kyrkobesoket flyttade jag till min andra vardfamilj. Det var en jobbig process. Det visade sig att forsta familjen inte fatt information om att jag skulle flytta och dom tog mkt illa vid sig. Kommunikatione ar inte den basta grenen har. Jag hade fragat flera ganger om alla nu var tydligt informerade sa det inte skulle bli nagra konstigheter och fatt till svar att sjalvklart ja. Sa var det dock inte.En del av deltagarna ar mkt trotta pa allt ljugande. Jag tanker dock inte pa detta som lognar utan som deras kommunikationsform som inte alltid ligger sanningen sa nara. Jag uppfattar folk som mycket konfliktradda har och ocksa radda for att tappa ansiktet. Det innebar att det blir mkt nodlogner hela tiden. Och detta skapar mkt problem. Min forsta familj har skickat anklagande sms till mig om varfor jag flyttade sa hastigt och varfor jag valde bort dom. Sa ikvall ska jag traffa en av de ansvarig i org. och pratat omdetta. Kanns mkt olustigt gentemot familjen men jag har vetat hela tiden att jag skulle flytta efter 2 v till ny familj. Ja kommunikation ar svart.

Flytten var ocksa svar. Det ar jobbigt att ta avsked av folk man kommit sa nara och som slappt in en i deras privatliv. Sen osregnade det igen och jag var trott efter det forfarliga kyrkobesoket och sen bor min nya familj i ett samre omrade i stan som kallas for London. Det lite battre omradet bredvid kallas for Bangladesh, det later varre tycker jag men sa ar det inte. Min nya familj betsar av Nancy som ar 45 ar och hennes tolvariga dotter Claudia som ar en duktig simmare och loptranar. Claudias pappa forsvann tidigt, han bor nu i England ch betalar inget underhall. Men Nancys slaktingar bar nara och dar ar hon mycket. Dom hyr ett litet betonghus med plattak, halva huset som har tva lagenheten. Pa garden ligger fura parhus och runt en hog betongmur med taggtrad och ovanpa muren har man satt trasiga galsflaskor och glasbitar i betongen for att ingen ska kunna klattra over muren. Inuti finns ett sunkigt vardgasrum som luktar mogel, tva sma sovrum som luktar mogel och ett minimalt kok med en eldstad och liten gasspis och en vask. Betingvasggar, golv och tak. Har finns alldeles for mkt prylar och mattor och kuddar som suger at sig mogel. Det ar riktigt sunkigt. Jag var lite lag i sondags kvall, det finns inte nagot dagsljus inne i huset heller. Men nu borjar jag vanja mig. Men hon atrer lunch pa jobbet och inget mer pa hela dan, sa ingen frukost och ingen middag. Dessutom drack hon en hel del gin ensam i koket forsta kvallen och belv ganska berusad. men igar var hon nykter. Hon har en gammal jatteruffig jeep som hon skjutsat mig i. Har annu ingen aning om hur man hittar dit eller hem sjalv.

Jag har nu lunchrast och har kopt en yoghurt pa en supermarket som jag satt i mig med hjalp av sugror. Harligt. Nu maste jag tillbaka till jobbet. Pa aterhorande!!

måndag 15 april 2013

Regn, regn och Tusker local beer

Sa var det fredag igen. Dom andra skulle idag till ett harbarge for kvinnor som har villkorlig dom och av olika anledningar inte kan bo hemma. Men jag hade planer pa mitt jobb sa jag stannade dar. Pa morgonen traffade jag en sjalvhjalpsgrupp for f.d. prostituerade. Den ar startad av socialarbetarna pa min arbetsplats, det finns manga sadana grupper men after hjalp vid uppstarten far de sedan klara sig sjalva. Men de far traffas i huset, baracken, ladan dar vi haller till. Denna grupp hade 16 medlemmar men idag var de bara 6 st. Kvinnor i 40/arsaldern som de flesta lamnat prostitutionen bakom sig. Prostitution ar mkt vanligt pga fattigdomen. Dom berattde att c>a 20 procent av Kenyas befolkning har HIV eller AIDS. Det finns sakert fler siffror om detta, jag har hort mkt hogre. Dom sa att kondomer ar gratis och delas ut pa barer mm. Dom sa ocksa att dom sjalva skulle saga nej till en man som ville ha sex utan kondom. Men de vet ocksa att de far mer betalt utan kondom. Vilka som ar smittade eller inte pratar man inte om, det ar mkt personligt och sjalvfallet stigmatiserande. Dom berattade att priset for sex ar sasongsbundet. Vid skordetiden nar man har mer pengar kan kvinnorna ta mer betalt. Annars ar ett vanligt pris mellan 500 och 2000 shillings for sex, det ar 40 /160 kr. Gruppen traffas varje fredag. De har en sekr som for minnesanteckningar och en kassor av den anledningen att man som gemensam aktivitet i denna gruppen sysslar med Table loans. Det innebar att man kan lana pengar av gruppens kassa mot en ranta pa 10 procent. Denna ranta sparas i gruppen och blir till ett kapital som ar en trygghet for gruppen

Omtumlande helg, ny vecka pa jobbet

Hej igen.
Mycket har som vanligt hant sen sist. Jag har nu hittat en liten butik som jag passerar ofta dar man kan anvandra internet for en shilling per minut sa nu blir det ater hopp for bloggen.

Ett langt inlagg jag skrivit har inte fastnat ser jag sa det blir nu lite kort sammanfattning.
I fredags traffade jag en kvinnogrupp med f.d. (naja dom jobbade pa det) prostituerade, en grupp som startats fran mitt team. Dom ar normalt 16 st men da traffade jag bara 6 st. Det traffas varje fredagsmorgon i vart hus. De var alla i c:a 40 arsaldern och forsoker nu hitta alternativ forsorjning. Prostitution och mycket stor i Kenya pga fattigdomen. Gruppens huvudsyssla ar att tillhandahalla s.k. tableloans inom gruppen. Dvs man kan lana lite pengar mot 10% ranta och rantan blir ett kapital som ar en trygghet for gruppen. Det finns bade sekreterare och kassor i gruppen. Darutover fungerar gruppen som en terapeutisk sjalhjalpsgrupp dar man diskuterar gemensamma fragor och problem. Man fick hjalp av mitt team att starta och klarar sig nu sjalva.
En prostituerad far olika betalt pga sasong. Vid skordetiden har man mer pengar och da kan man fa sa mycket som 1000 shillings eller mer betalt (80: kr) annars kanske bara 500. Mannen betalar for hotellrummet. Kvinnor forsoker krava kondom, annars kostar det mer. Kondomer ar gratis och delas ut pa pubar, sa ngn i alla fall men man kanske far annat svar om man fragar nan annan, det brukar vara sa. C;a 20 procent av befolkningen ar HIV positiva men den siffran ar ocksa olika beroende pa vem man fragar. Jag tror inte man har overblick. I gruppen har tva kvinnor nyligen dott i Aids.

Senare pa dagen akte vi till ett av de center dit man tar gatubarn och som dives av katolska kyrkan. Pa detta center far de bara vara pa dagen. De far skola och ett mal mat som bestar av en blandning av kokta bruna bonor och majs, samma varje dag och fyra skivor vit formfranska. Portionerna var enorma for de sma undernarda barnen, mest pojkar. Detta ar ofta deras enda mal mat om dagen eftersom foraldrarna orioriterar att ge mat at de barn som inte ar pa nagot center. Dessa barn har alla nagon foralder och ett hem. Nu har centret stangt i tre veckor, man har tres skolterminer har. Jag har redan kant igen pojkar pa gatan sa det gar fort att atervanda dit nar det inte har ngt alternativ. Malet ar att rehabilitera dem  och fa dem att ga tillbaka till dena vanliga skolan och motivera foraldrarna till detta sa de inte skickas ut pa gatan att tigga igen.

Igar var jag i kyrkan med min familj. Det var en alldeles forfarlig upplevelse. Kyrkan var ett stort bla och vitrandigt partytalt fyllt med vita plaststolar. Ett pdium med talarstol och en orkester bestande av trummis och keyboard. Det var jattemycket musik och gung och rytm och visst ser sant har haftigt ut pa TV men jag ska saga att det ar minsann inte sa haftigt att vara ensam ny i ett sant har sammanhang nar tungomalstalande, sjalvsuggestionen och masshysterin gar igang. Jag var forberedd, har hort skrackupplevelser fran dom andra fran forsta sondagen de jag var sjuk, sa jag hade satt mig langst bak, langst ut och fokuserade trummisen hela tiden och undvek ogonkonattk med fol sa mkt jag kunder. Det var mkt svavande hander over huvudet, mumlande och rabblande och en massa psykande kontakt mellan folk. En oerhort stark och otack upplevelse. Jag kommer att undvika fler kyrkobesok har. Det ar sektliknane beteende overallt. Det hela varade i fyra timmar och jag var alldeles slut efterat. Jag blev tvungen att komma fram pa scenen och presentera mig som ny i en mokrofon, och det gar val an, en annan av deltagarma fick svara pa fragor om hon kande fralsning mm nar hon stod dar framme. Harnere finns Satan, helvetet och skuld intensivt narvarande och religionen och ar man inte SAVED sa ar man illa ute. Jag har anammat en forhallningssatt som gar ut pa att uppge att religion ar mycket privat i Svberige och att man inte fragar folk om deras tro hemma precis som man inte fragar folk har om dom ar HIV positiva.

Nu maste jag kila. Har mycket att beratta sa det finns hopp om mer snart. Ha det gott alla!!!

torsdag 11 april 2013

En vanlig torsdagskvall



Timmen ar sen men skam den som ger sig. Det tog sakert tre timmar att komma in pa internet ikvall sa jag hoppas detta inlagg fastnar.

Idag har jag varit pa en konferens pa Probation Office. Tva ganger om aret sa samlar man folk fran olika organ som pa olika satt kan bidra, samverka eller vara till gagn for de som domts till villkorlig dom. Det var c>a 25 personer varav de flesta var probation officers vilket val narmast kan oversattas med overvakare. Alla valdigt valkladda. Inte lika casual som pa mitt socialarbetarkontor. Det tycks som om overvakarrollen ar avsevart mycket storra har. Storre delen av konferensen gick ut pa att man gick igenom c>a femtio arenden med personer som domts villkorligt. Overvakarna, som ar en yrkestitel och som alla jobbar pa probation office, beratttade om sina fall ganska kort. Man gick ocksa igenom olika projekt for denna malgrupp. Det var inte mycket dynamik, lite diskussion pa slutet men ingen struds. Jag har kommit fram till att kenyaner ar mycket lagmalda manniskor, ganska forsynta och tystlatna. Det var ocksa nagot svart att folja med utan samma uppsattning handlingar. Men jag var dar med Joseph fran mitt kontor och vi fick tillfalle att pratat en del efterat. Jag undrade mycket over tva fall med 19/aringar som domt till 3 ars villkorligt for valdtakt av minderariga. Hur kan man fa tre ars villkorligt for valdtakt av en minderarig nar man for 14 ars fangelse om man ar homosexuell. Mina rationella fragor i vanlig ordning. Da berattar Josepgh att dessa personer inte kunnat domas for brottet pga brist pa bevis. I manga fall visar det sig att det bara varit rykten eller fortal bakom anklagelserna. Da doms man till villkorligt for att uppmarksamheten i alla fall ska vara avskrackande for allmanheten om nu nagon skulle ga i valdtaktstankar. Saledes kan man domas helt oskyldig till villkorligt.
Annars var brotten valdigt ringa....stold, tagit sonder ett fonster, varit berusad pa allman plats, anvand daligt sprak pa sms, creating disturbans mm.
Det verkar vara mycket engagemang kring smasaker.....samtidigt som mord i familjen ar mycket vanligt liksom overfallsvaldtakter, ran mm men dar far man sallan fatt pa den skyldige. Mord i familjen leder sallan till ngt eftersom familjerna ofta gor upp sjalva med hjalp av pengar.


Detta var konferens och jag hade forvarnats om att ngn konferenslunch skulle serveras. Vi fick alla vars en tallrik med rosa servett, en banan, ett kokt agg och en dubbelvikt formfranska med smor emellan. Detta ar bra forplagnad. Och det det serverades det karaktaristiska theet som man alltid far, dvs mjolk och vatten uppkokt tillsammans och sen med the och ngn pikant krydda. Ingefara kanske..... och socker.

Pa vagen hem sneddade vi over domstolens omrade och kom pa baksidan dar domstolsforhandlingar pagick. Massor av folk hangde utanfor gallerna och tittade in. Slaktingar mest. Ungefar var femte minut kom en vakt ut med ngn som han holl over axeln och ledsagade over garden till finkan. Pa dnra sidan garden fanns tva finkor, en for kvinnor och en for man. Att betongskjul med gallerforsedda stora finkor fulla av folk. Dar halls dom i max 24 tim eller tills de betalar borgen....om de kan. Manga av dem ar cykeltaxiforare som cyklat i stan pa otillatna tider. For en vaskryckning far man latt 5 ars fangelse om man aker fast. Stold ger genast fangelse. Men det ar ocksa vanligt att folk skipar rattvisa direkt pa plats eftersom de inte litar pa systemen och inte vill att kriminalitet ska fa ga ostraffat forbi. Vi har informerats om att ifall ngn forsoker rana oss sa ska vi bara skrika hogt sa kommer folk till undsattning. Annat an hemma det......

Alkohol raknas som en allvarlig drog. Har dricks inte mkt. Har aldrig sett ngn berusad och inte lyckats sjalv heller.....an.

Ikvall var det kaos i stan. Det har regnat varre an nagonsin. Det ar regnbperiod och brukar betyda nagon timmes ordentligt regn per dag. Men det har regnat massor och det skapar kaos. Vagarna rinner bort och undermineras och broar rasar och bilar hamnar i halor i vagen. Manga har dodats av olika handelser relaterade till regnet men sa ar det visst varje ar. Det tog mig fyra ggr sa lang tid att komma hem fran stan och det tog vardfamiljsmamman tre timmar mot vanligen mindre an en halvtimme. Som tur var stod artsoppan redan pa bordet nar hon kom hem. Men hon har varit frusen hela kvallen. Nu har hon burit in den lilla koleldstaden i vardagsrummet och satt fyr. Det ryker och sticker i ogonen. Mina ogon ar valdigt besvarade av luftfororeningarna.

I mitt rum hanger underklader pa tork lite har och var. Det kommer en kvinna som daglonare lite da och da och tvattar. Det ar vanligt. Nagon tvattinrattning i stan har jag inte sett, nagon tvattmasking har nog ingen hort talas om. Jag har lamnat tvatt till kvinnan igar, hon behover ocksa tjana pengar. Men vi har blivit strangeligen informerade om att vara underklader far absolut ingen mer an vi sjalva se och det vore stort tabu att lamna dom till ngn annan att tvatta. Tank om det vore sa att det som inte syns, det finns inte. Strutsen. Som sagt, missionarerna har gatt hart fram har.

onsdag 10 april 2013

Ater till flodhastarna.....

Igar var det sa dags for installationen av Kenyatta, Kenyas fjarde president och son till den forsta. En president som anses ha kommit till makten genom avancerat valfusk och som dessutom ar stamd infor krigsforbrytartribunalen for handelserna i samband med forra presidentvalet 2007 som blev valdsamt med mycket dodande, valdtakter, forstorelse och manga som blev hemlosa. Det talas oppet om att huvudvittnenea infor tribunalen nu drar sig tillbaka ett efter ett och att hotelser och mycket mutor ligger bakom. Ingen tror langre att han hamnar infor tribunalen.
Hans valloften at haftiga. Ett av dem ar att under hans forsta 100 dagar som president sa ska alla kenyanska skolbarn i offentliga skolor fa en egen laptop. I det har landet finns inte ens elektricitet i byarna pa landet.
Det sags ha statt i tidningen haromdagen att en amerikansk skolpojke hade bett sina foraldrar att familjen skulle flytta till Kenya for han ville ocksa ha en egen laptop.

TV har varit fullt av forberedelser for spektaklet med afrikanska presidenters besok, parader mm. Gardagen var nationell helgdag och alla var lediga. Fem av oss, vi svenskar och spanjorskorna, lejde en kille som korde oss till Lake Navasha dar vi lejde en annan kille som tog oss pa en tva timmar lang battur. Det var helt fantastiskt. Afrika ar mycket vackert. Jag blir alldeles knasvag av akaciatraden. I sjon sag vi flodhastar. Jag fick stor nytta av min medforda kikare. Dom ar riktigt riktigt laskiga, flodhastarna. Och mycket farliga. Gapet ar en meter stort nar dom gapar och den gor dom om dom har lust att doda en manniska. Man dom ater inte kott, dom bara dodar. Och hur man kan blir sa stor och fet pa att bara ata gras det begriper jag inte. Pa land igen fann vi en annan kille som ledsagade oss pa en vandring dar vi bokstavligen promenerade mitt i en hord av zebror, antiloper, gnuer, vattenbockar och gasaller. Gasellerna ser verkligen ut som dom gjorde i Lejonkungen. Och gnuerna ar ena fula rackare. Afrika ar fantastiskt. Och Kenya har en skyddande lagstiftning for sina djur. Bra.
Dagen var fantastisk och pa hemvagen drack jag min forsta Kenyanska pilsner EFTER TIO DAGAR I LANDET. Tack vare mina pakistanska piller.

Idag var mer av en vanlig dag pa jobbet. Min supervisor var forsvunnen nanstans nar jag kom dit sa jag har varit pa kontoret hela dagen. Pa formiddagen blev det lite socialbyra pa kontoret. En man kom dit och ville beratta att han oroade sig for en 16/arig pojke i kvarteret som inte verkade ha ngn som tog hand om honom. Han hade slutat skolan dar han gatt i mannens sons klass. Han sov ibland hos nan kusin. Nu ville mannen hjalpa honom. Det blev bestamt att han skulle komma tillbaka imorgon bitti med pojken. Sen kom en man i 60/arsaldern och ville ha hjalpt till sina mediciner eftersom han hade artros. Han hade inga recept med och skulle ocksa komma tillbaka imorgon. Sadana har enskilda arenden sysslar man egentligen inte med pa kontoret utan darifran organsierar man och driver olika projekt. Men en socialarbetare ar en socialarbetare sager dom och man forsoker alltid hjalpa pa nagot vis sager dom. Annars har jag haft manga intressanta samtal idag, dom vill hora min asikt i manga fragor. Det ar kul. Och det finns manga gemensamma synsatt.

|Den stora lokala gronsaksmarknaden i Nakuru ar ingen hojdare efter det dagliga regnet. Gyttjan skvalar runt fotterna, stanken ar hemsk och myllret oandligt. Min vardfamiljsmamma slafsade runt i tre kvart och prutade pa tomater i denna misar. Det blev inga tomater och det sager nagot om hur ont om pengar det finns, och anda far jag bo hos dom. Sa imorgon ska jag koka artsoppa at dom. Det ar ju torsdag...........

Lite kuriosa
Min huvudkudde i sangen bestar av ett blommigt orngott fyllt med remsor av sonderklippta plastpasar.

I en minbuss med fjorton saten far man plats med 25 st...och nagra kan hanga utanfor.

Jag missade varldens foto idag. Akte forbi igenom kakstaden dar jag bor och passerade ett av alla fallfardiga barackliknade skjul dar man har sin lilla business. Skyltarna utanfor ar valformulerade, Enterpise, Ltd och sant. Fresh Milk stod det och jag borjade fundera pa hur fresh den kan vara darinne nar man inte har nan strom. Da glantade det lite pa dorren och jag sag vad som stod darinne. En get.

Magsjuka, flodhastar och mycket mera.

Malariatabletten har illamaende och diarre som vanliga biverkningar. Om man ar illamaende i flera dagar vill man till sist inte se mat. Om man inte ater mat till sa ar biverkan pa forstoppande piller mer illamaende. Vad gora at paradoxen..... Ett besok hos den lokale kemisten gav ett paket med antibiotika for magen tillverkad i Pakistan. En kur pa fem dagar. Jag blev pang/frisk efter tolv timmar. Undrar vad det ar i dessa piller. Om man laser pa bipacksedeln sa ar bl annat en av biverkningarna anorexia. Anoreixa av pakistansk magmedicin...jag ska nog ta hem den bipacksedeln och konsultera kollegorna.

Mycket har hant sen forra inlagget. Bl a forsvann den tidigare internetmojligheten. Nu skriver jag pa en gammal troska och har hallit pa och ringa till Nairobi och strula hella kvallen...vi far se om detta inlagget fastnar. Och inget kan lovas om tiden efter idag. Men liksom tidigare....den som kollar far se.

I lordags hade vi vart forsta avstamningsmote med organisationen. Man borjar lara sig nu vad man ska forvanta sig och inte bry sig sa mkt om. Det  var mkt snack och mycket mat och jag var inte i basta form. Dom andra deltagarna ar alla mycket trevliga och det ar en bra grupp.....aven om jag i vanlig ordning ar dubbelt sa gammal som dom andra. Dom skulle ut och svira pa kvallen. Jag hade tredubbla skal att avsta....illamaende, jag bor pa landet och kan inte ta mig hem sent av sakerhetsskal och dessutom bor jag hos en pastor i en djupt religios familj. Det ar bara nagra dagar till, sen flyttar jag till min andra vardfamiulj, och da tycker jag man kan respektera deras vanor och dar ingar inte nattklubbsliv.

I sondags var jag tvungen att skolka fran kyrkan pga illamaende. Pa eftermiddagen ringde en av de svenska tjejerna och behovde pratat efter en skrackupplevelse pa sitt kyrkobesok. Dar hade folk legat pa golvet och skrikit och lovprisat och hon hade tvingats sta framme pa podiet med en mikrofon infor 200 pers och svara pa fragor om sin tro och om hon kande fralsning mm.Hon var ganska chockad och hade lamnat kyrkan. Har har missionen varit stark vill jag lova.

I mandags var vi pa Egerton University och besokte |Department of Gender and Human Development. En Doktor och fyra professorer tog emot oss. Vi fick en bra dragning av laget i Kenya och det blev intressanta diskussioner med hogt i tak. Annnars far man vara lite forsiktig, eller ganska t om. Straffet for homosexualitet i Kenya ar fjorton ars fangelse. Det finns inga drivkrafter i fragan men valutbildade manniskor forstar att homosexualitet alltid funnits aven i Afrika.

Nu kranglar denna apparaten. Jag vagar inte skriva mer utan sparar och publicerar och fortsatter sen med nytt inlagg sa inte allt detta forsvinner. Pa aterhorande......

torsdag 4 april 2013

Torsdag 4 april.
Hej igen. Nu har jag datatillgang igen. Jag ser att mitt senaste inlagg inte fastnat pa bloggen. Vad var det jag sa? Klarar jag detta? Forsoker igen.
Mycket har hant i veckan, alldeles for mkt for att kunna aterge. I tisdags var forsta dagen pa arbetsplatsen. Jag har haft varldens tur med arbetsplacering. Jag ar pa CDN Catholic Dioces of Nakuru. Det ar katolska kyrkans paraplyorgan for manga olika hjalpprojekt och jag tillhor ett team pa social welfare. CDN haller till i ett omrade av stan med manga officiella myndigheter, hjalpprojekt och kristna skolor. Sjalva omradet har lite ambassad-kansla over sig. Ganska fin stor central byggnad i tre vaningar dar biskopen och fem katolska praster styr. Stor stab med manga avdelningar, Human Resorce, Civil Peace Advisors, Finance etc. Social welfare haller till i en mindre gammal byggnad bredvid som mest liknar ett gammalt stall eller lagerbyggnad. Man trivs battre dar eftersom biskopen misstyckt nar projektet tagit in gatubarn i fina byggnaden. Mitt arbetsteam leds av Mr Basil som ar supervisor. I teamet ingar ocksa John som ar socialarbetar anstalld av kommunen och som samarbetar nara projektet, Ann och Elizabeth som ar arbetsledare pa det tva centerna for gatubarn och sa Joseph som ar den som rekryterar gaturbarnen ute pa stan. Samma dag som jag borjade sa slutade tva praktikanter fran socialarbetarutbildningen pa college och ytterligare en praktikant finns kvar. Inne i stora huset har jag bondat med John Ododa som arbetar med Civic Education o Human Rights och som jag lart mig mkt av om Kenyas aktuella politiska situation, konstitutionen, Odinga vs Kenyatta och haans tankar om framtiden politiskt. Har ocksa knutit kontakt med Constanze som ar Civic Peace Advisor och fran Tyskland. Det ar bra ett kunna surra med ngn som har samma bakgrundsprspektiv ocksa, dessutom kanner hon till var man hittar stans basta kaffe.
Haromdagen var jag ute pa ett vattenreningsprojekt. En dansk var har for drygt 10 ar sedan och kom pa en metod att sanka fluorhalten i vattnet med. Har ar fluorhalten sa hog att folks tander skadas och blir laskigt bruna. Pa projektet branner man ben fran far, kor och getter och silar sen askan. Genom denna kan man sen filtrera vattnet vilket sanker fluorhalten.
Idag har jag varit med och skrivit en proposal for att fa ut mer pengar for inkop av fler skolbankar och katedrar till de tva centerna for gatubarn Vi tanker mkt olika nar vi skriver men eftersom pappret skulle ga till tyska Caritas sa tyckte dom det var intressant med mina synpunkter. Sen pa em fick jag folja med en kvinna som ska skriva en Mastersuppsats och hennes team ut pa empiri-insamling. Hon skulle gora en forstudie till sin uppsats som hade titeln  Influence of Intimate pertners violence on productive work among women in the informal sector in Nakuru Municipality. Hon hade en langre enkat och skulle dessutom genomfora en fokusgruppsstudie. John fran kommunen hade rekryterat gruppen, 12 kvinnor som alla utsatts for vald i hemmet. Dessuton var Steve med for a tt tolka at mig (eftersom detta ar ett mkt fattigt omrade med lag utbildningsniva sa ar engelskan inte sa bra utan de flesta pratar bara kiswahili eller stamsprak) och hjalpa till med fokusgruppen. Vad galler validitet och vetenskaplighet gick det nog inte sa bra, halva gruppen var analfabeter och den andra halvan fyllde i och skrev pa deras formular. Men fokusgruppen var en strakt upplevelse. Dessa kvinnor vittnar verkligen om vad de varit utsatta for och de kampar. En del skoter hela forsorjningen av familjen sjalva pa nastan ingen lon alls. Jag fattade inte allt pga spraket men fick en del tolkat. Och sa fick jag uppdraget att skota videofilmandet med hjalp av en vanlig kamera.
Som sagt, jag har haft tur med min arbetsplatsplacering, jag kommer att fa aka med pa manga olika uppdrag. Det blir sena kvallar ibland innan vi ar tillbaka i stan men vad gor det. Lite svart att ta sig hem bara efter morkrets inbrott. sakerheten ar ju ett problem.
Jag upptacker annat efter hand. Vattnet hemma t ex kommer tisd torsdag och sondag. Da kan man fa in vatten i kranen via en pipe fran kommunen. Da fyller man stora meterhoga plasttunnor som vi sen hamtar ur med hinkar. De andra daganba i veckan kommer vatten till andra delar av stan. Det ar mkt dyrt att borra och finns inte manga brunnar. Jag har ocksa upptackt ett annat satt att ta sig fram om man far brattom, per cykel. I alla gathorn finns folk med cykel och en tjock dyna pa pakethallaren som passageraren kan sitta pa. Billigt. Mer tilltagande an motorcykel som jag inte garna aker i stan utan hjalm i strak trafik. Men mest forsoker jag att ga. Och sa blir det Matatu till stan och hem. Minibussar som tar in oandligt med folk, hons och annat. Det finns alltid plats till en till.
Haromdagen var jag pa en supermarket med Mr Basil eftersom han skulle kopa kamelmjolk som han tycker om att ha i sitt the.Da sag jag att det finns jattemycket att kopa. Eller som Constanze sa idag> Det ar ofattbart att folk ska behova svalta i detta landet. Det finns sa mkt naturtillgangar, ett bra klimat men ett uselt system som bygger pa att ledarna skor sig och roffar at sig at sig och sin stam. Tribalism ar ett stort problem. Av drygt 40 stammar ar det tva stammar som tillhandahallit alla presidenter och dom i sin tur ser till sina egna.
Imorgon skulle vi egentligen traffat den nya guvernoren men han ar upptagen infor installationen av den nye presidenten pa tisdag sa vi har fatt ledigt. Vi sju ska da aka till ett hotell och bada i pool och duscha och anvanda internet. Det ska bli sagolikt med dusch och varmvatten. Och internet for dom om inte haft san tur som jag. Barnen i den har familjen som alla fem ar mellan 22 och 34 har fixat och donat och ett modem ska skickas med buss fran Nairobi imorgon till en gammal dator som dom satt pa mitt rum. Sa kanske har jag internet under nasta vecka. i sa fall hors vi igen. Ha det gott sda lange!!

måndag 1 april 2013

Mandag, annandag pask. Det blir lite svart att lasa utan ringar och prickar over bokstaverna men nu har jag i alla fall fatt mojlighet att lana en laptop och skriva,
Dom forsta dagarna har nere har varit fulla av aktiviteter. Vi hamtades pa flygplatsen av en valkomstdelegation pa fyra st i fargglada afrikanska klader med fantastiska haruppsattningar i form av skruvar och flator i olika komplicerade monster (sen dess har jag lart mig att de flesta kvinnor bar peruk, sa praktisk, kort har under och sa ny frisyr var dag, men huva sa obekvamt). Det visade sig att fyra av oss sju var med pa samma plan fran Amsterdam, tva svenskar och tva spanjorskor. Sen bar det ivag ut i Nairobi for att kolla pa stan. Vi var ocksa pa Nairobi museum, en stolthet att visa upp. Dar hade man garna tillbringat mer tid, spannande utstallningar om Kenyas koloniala och moderna historia, stamkultur mm, men kanske inte just den dan da vi suttit pa flyget hela natten. Sen vidtog resan upp till Nakuru som tog c:a fem timmar i en skumpig minibuss pa haliga grusvagar. Vi skulle ivag fran Nairobi eftersom man inte visste vad som vantade dagen efter da Hogsta Domstolen skulle forkunna resultatet av Odingas overklagande av valresultatet.  Det var ju hans anhangare som startade oroligheterna efter forra valet som ledde till mycket dodande,
Framme i Nakuru lamnades vi av hos vara respektive vardfamiljer. Min familj bor utanfor stan i ett litet hus omgivet av lite odlingar, fantastiskt gronsaksland och vi ater spenat varje dag. Mannen i familjen ar pastor i nagon kristen kyrka, det kryllar av dom, och tron ar stark. Men han ar nagot utover det vanliga har jag forstatt och organisationskommitteen har stor respekt for honom och ar mycket angelagna att deras vardfamiljsskap for mig ska falla val ut....for deras skull. Jag klarar mig alltid, det har dom nog forstatt, men denna man har stor respekt hos folk har jag ocksa forstatt, och hans rykte ar mycket viktigt. Jag har t om med blivit ombedd att noga tanka pa hur jag klar mig. Heltackande kladsel. Och jag som har klader med for afrikansk varme. Man far improvisera och anvanda jeansen hela tiden. Mannen ar mycket svar att kommunicera med, han ar mycket djupt religios och ber hela tiden. Det ar inte speciellt varmt, vi ar uppe i hoglanderna, och det ar svalt och skont, svensk sommar....eller forsommar. I huset finns flera rum, familjen har fem barn men alla ar vuxna och utflugna. Tre av dom ar hemma nu over pask sa det ar liv i huset. Det finns ocksa en 20-arig slakting boene har, hon lamnar nastan aldrig koket och verkar ha det som sitt ansvarsomrade i vantan pa att familjen ska hjalpa henne med skola. I koket finns tva sma koleldstader dar man varmer vatten, Vatten samlas i regntunna ute. Ibland finns det lite vatten i kranen. Det finns ett litet utrymme dar man kan tvatta sig genom att hamta lite vatten i en balja. Borsta tanderna gor man i vardagsrummet dar det finns en liten vask i ett horn. Det finns en toa ocksa vilket jag ar tacksam for, det ar inte alla som har det. Familjen har ocksa en TV och den ar pa hela tiden. Framfor den sitter mannen hela tiden och ser pa fanatiska amerikanska sektliknande predikningar fran stora arenor fulla med folk. Och sa ber man tillsammans pa morgonen, fore maten och pa kvallen. Vi har ocksa nagra honor och en tupp som haller mig vaken. En av honorna strok med pa paskafton, men den hade nog varit med ett tag for den var mkt seg. Att ata kyckling ar fa forunnat och sker bara vid speciella hogtider. Annars ar det majsroror av olika slag och potatisblandningar med bonor.
I forrgar kom sa resultatet fran Hogsta Domstolen ang valet och man avslog overklagandet fran Odinga vilket innebar att Kenyatta kommer att installeras som president om tva veckor. Hela staden kokade. Folk dansade och tutade och skrek och vi fastnade i trafikstockningarna. Men det var mest gladje, ja fran halva folket alltsa. Men den andra halvan som rostade pa Odinga var anda nojda over att han accepterade valresultatet och manade folket till back to business. Ingen villa ha omval eftersom det kostar mkt. Horde pa nyheterna igar att det blev en del oroligheter i Nairobi och nagon odetorneard bomb hittades men har uppe har vi inte hort ngt om vald.
De sista dagarna har vi haft introduktion och fatt information om socialt arbetet i Kenya, kultur, stamtraditioner, politiskt och religiost liv mm mm. Imorgon ska vi alla ut pa vara respektive arbetsplatser for forsta gangen. Jag ska vara pa katolska kyrkans olika hjalpprojekt. Fran imorgon ska vi hitta och ta oss fram sjalva, tror dom. Haha. Allt ser fortfarande likadant ut. Staden har 1,2 milj inv sa dom pa introduktionen, fast jag horde nagon annan saga 700 000 och sjalv har jag last 300 000 i en bok. Man tar sig fram pa motorcykel, med tuctuc eller minibuss. Vi far se, det blir nog en av de stora utmaningarna. Nu ska jag strax aka till stan for att folja med min vardmamma till frissan. Det blir intressant. Dom andra projektdeltagarna skulle aka alla till ett hotell for att duscha, men jag satsar pa en upplevelse hos frissan i stallet. Jag borjar vanja mig vid tvagningsmetoderna har.
Nar det galler bloggen sa far vi se.......idag kunde jag lana laptop av en tjej men jag vet inte hur det blir framover. Den som kollar far se.......